Att HYRA porr

En liten kommentar till Henriks tidigare inlägg “Dansa SALSA”, ( vilket för övrigt aldrig har hänt ).

Angående när vi hyrde porr. HYRDE porr. Smaka på ordet. Känns det som verklighet för er kära läsare? Många av er är säkert i åldern där ni blev könsmogna lagom till nedladdningarnas födelse, och kanske inte hann uppleva tiden då VHS var det som gällde. Så när vi ville ha porr, ja då gällde det att få tag i en kasett. Ofta gick vi och köpte en porrtidning, som Henka så fint beskrivit tidigare. Tillsammans med tidningen brukade det följa med en film, ofta en av typen “razzel”. Razzel är för er som inte är insatta, en slags kvalitetsstämpel som visar att detta är mycket långt ner på porrskalan i Sverige. Ni förstår, om man vill lyckas som porrstjärna så måste man först ta kontakt med en studio, och “Razzel”-produktion är en sådan ( en mycket skabbig sådan vill jag tillägga ). Sen får man där göra en provscen, som man får ett antal tusen för. Typ 3000 kr för killar/scen och typ 10.000 för tjejer/scen.

Efter att provscenen är gjord sållas alla ut i olika kategorier. Och en handfull blir direktplockade till storproduktioner, men de allra flesta hamnar längst ner på stegen, och är tvungna att “knulla sig uppåt”. Detta gäller i regel tjejer mest. Så längst ner på den här skalan har vi alltså de filmer som följer med tidningarna. De innehåller B-produktioner, med de skabbigaste, fetaste, hårigaste och bara fulaste människorna i hela branschen. Nu förstår ni vad jag pratar om. Dessa får man alltså vara beredd att börja sätta på om man vill börja sin långa klättring mot toppen.

Men åter till ämnet. Den där dagen vi skulle hyra porrfilmen i den lilla videobutiken var speciell. Som Henka sa var vi alla mycket uppspelta, och när vi valt film ( som jag minns hette “Svensk Kurant” eller nåt, och är inte alls en Razzel. Det var ganska hög nivå på den om jag minns rätt ) så minns jag att det var JAG som fick äran att betala. Jag stegade fram till kassan, där det inte satt en piercad Goth-tjej. Det var en kille. En något år äldre kille än oss. Jag slängde upp filmen på disken och spände blicken i honom.

Det är så man måste göra. Spänna blicken i honom. Han vet. Han vet exakt vad du ska göra. Och du vet att han vet. Stämningen blir speciell. Han vet.

Du släpper inte blicken från honom, ens när du betalar. Du tar växeln tillbaka, du nickar till honom, han nickar medhållande tillbaka. Ni flinar åt varandra. Ni vet.

Filmen myntade dessutom en odödlig replik: “Ge mig grädden!”

Oslagbart.

Ni vet.

//Andreas