Och priset för osmidigaste skämt går till…

Det finns gånger man halkat till lite. Sluntit med kniven, sipprat med tungan, ja helt enkelt dragit ett skämt vid fel tillfälle, med fel folk. Ni vet när det blir alldeles tyst, eller kanske ännu värre…..

Ett av mina värsta minnen i just detta ämne hände för några år sedan på en pub i Iggesund. Jag satt där en fredagkväll, jag tror jag var 18 eller 19, och drack öl. Det är ett relativt, eller förresten, det är ett sjukt lodigt ställe som drar till sig det värsta avskummet som Hälsingland kan frambringa. Däribland jag.

Hursomhelst var kvällen väl som vanligt, ett par slagsmål, några spyor, för fulla kärringar och så vidare.

En bekant till mig kommer in med två personer jag aldrig sett förut. De slår sig ner vid mitt bord och hälsar. Det visar sig att paret är tyskar och är här på besök.

Det är nu jag fuckar upp helt. På mindre än en tiotusendels sekund for min så kallade replik till isbrytare från hjärnan ( eller ska man säga röven? ) och rakt förbi alla spärrar och filter, rätt ut i min mun. Jag öppnar käften och säger:

“Welcome! Men ARBEIT MACHT FREI då för fan. Höhöhö!”

Det blir alldeles tyst, och kvinnan börjar se ledsen ut. Hennes karl lägger armen om henne och jag tror han försökte trösta henne. Min bekanta lutar sig fram mot mig och gör klart för mig att så säger man inte till en tysk. Andra världskriget och förintelsen ligger fortfarande som ett svart moln över deras historia, och sånt är oerhört känsligt.

Jag blev alldeles ställd. Men skadan var redan skedd, så det var bara för mig att tacka för mig, och gå därifrån.

Har ni, kära läsare några liknande historier? Skämt som gått fel? Grodor vid fel tillfällen? Dela gärna med er.

//Andreas