Ja mina vänner, eftersom Henka obarmhärtigt mördade hela den sidan utan att arkivera ett skit av texten som jag slitit med så får jag helt enkelt göra ett egenhändigt försök att summera mitt experiment.
I början av juli bestämde jag mig för att införa totalt sexförbud på mig själv. Inget sex med andra eller mig själv. Detta möttes av olika reaktioner. Ska försöka komma ihåg och redogöra för de exakta åsikterna:
Henka tyckte att jag skulle lägga ner direkt, och skrev varje dag “För fan runka nu! Det är inte naturligt! släpp det!”. Misstänker att han var lite rädd att jag skulle klara det, eftersom han då skulle framstå som svag.
Mia minns jag vid något tillfälle sa att hon inte var på min sida. Anledning oklar. Hon sa nåt om att jag skulle skriva om det, vilket jag gjorde, men hon inte verkade se eller förstå.
Josse, vill jag minnas, lade sig till med en hånfull attityd av typen “åååh det är såå synd om dig”.
Rebekah undrade om jag blivit sinnesjuk och självdestruktiv.
Som ni ser var jag rätt ensam i den här kampen. En kamp som tyvärr tog slut efter 16 dagar, då jag var psykiskt och fysiskt nedbruten. Fast jag hade lärt mig en hel del på vägen. Principer ska inte styra oss människor. Nej, vi är ju här på planeten så pass kort tid, att vi bör utnyttja de chanser vi får att ha roligt, bli lyckliga och få knulla.
Under tiden jag var i celibat blev jag lite mer kreativ, och lyckades spotta ur mig lite konstnärliga alster.
Först trailern:
Sen celibatsången:
Och slutligen “En hel jävla månad”-sången”:
Case closed. Kanske blir en film en dag. Då ska det såklart göras en Bakom Kulisserna.
//Andreas
5 svar so far ↓
mia // augusti 8, 2008 vid 8:39 e m
ja men hela den där idén var ju bara.. hemsk. en hemsk tanke liksom. försöker du nån mer gång så lovar jag att vara på din sida, kanske till och med hoppar på hela celibatvågen och sympatiar.
20initiativet // augusti 9, 2008 vid 2:53 f m
Är lite dragen nu, men jag ska försöka kommentera ändå.
Vet du hur lätt jag kan krossa detta , Barås? Jag skulle kunna ljuga ihop en historia om hur du sms:ade mig och berättade att du fuskade. Att du onanerade varje dag under det här inslaget. Men att du tvingade mig att inte berätta något. Hahaha! Det skulle jag kunna göra. Men jag gör det inte. Andreas har aldrig skickat något sånt sms till mig. Så… nu var det sagt. Sov gott med er.
Jag älskar er alla. Vill ha er här nu, var är ni? Tråkigt. Puss
‘
-Henka
rebekahjohansson // augusti 14, 2008 vid 1:28 e m
Jag tycker att det var fantastiskt starkt av dig att hålla ut i 16 dagar, hade jag själv aldrig lyckats med! Men min fråga kvarstår fortfarande: Varför så självdestruktiv?!
Andreas // augusti 14, 2008 vid 1:48 e m
Ja Rebekah, bra fråga så här i efterhand, men jag ska försöka svara.
Dels för att jag insåg hur mycket jag var slav under mitt sexualberoende. Att jag inte kunde gå mer än nån minut utan att tänka på sex.
Jag antar att jag ville bevisa för mig själv och andra att det var möjligt att ta kontroll över mitt begär, och visa att det var “mind over matter”.
Genom lidande vet man att man lever.
Rebekah // augusti 20, 2008 vid 2:01 e m
Jag känner att jag lever när jag blir redigt påsatt – men man kan ju se livet ur olika ögon.