Henrik Nordberg, heter jag, och jag ska ta er med på en resa in i min skruvade hjärna. Jag tänker ofta på sjuka små saker som andra aldrig skulle tänka på. Jag ska nu berätta hur det ligger till när man skriver känslor i form av skratt.
Det är förbjudet att skriva ut “Hehe” i meningar. Varför? Jo, det är så pass enkelt. Man skrattar inte så. Varför är det då mer pinsamt att skriva “hehe” än “haha”? Skriver man “hehe” så menar man att man skrattar exempelvis hånande, lömskt eller ondskefullt. Men eftersom personen som skriver “hehe” inte förstår det så blir det pinsamt. Pinsamt eftersom personen inte menar den egentliga betydelsen.
Sen finns det också de som skriver “hihi”. Är det okej då? Svaret är ja. Att skriva “hihi” är helt okej. Om man skulle skriva “hihi” i en mening så bör man vara säker på vad man menar. Menar man att man vill driva med personen man skriver till så är det okej. Man skriver det i en slags ironi eftersom “hihi” är själva moderskeppet av fjantighet. Det är alltså okej att gå till sådan extrem överdrift. Men hamnar man mitt emellan med ett “hehe” så är man rökt. Vill man vara ännu mer vågad så kan man skriva “tihi”. Fast det brukar inte hålla länge. Det finns då risk för att man går in i duschen och skär upp sina handleder. Håll er borta från det, hörrni.
Kort sagt, vill man hålla sig på den säkra sidan utan att chansa, så ska man skriva det klassiska “haha”. Så är bestämt.
Tack för mig
-Henka
18 svar so far ↓
Andreas // augusti 14, 2008 vid 7:30 f m
Är det ok att skriva “heho”, “hahi”, eller “hoha” som det brukade stå i Kalle Anka då? Hä hä!
Henka // augusti 14, 2008 vid 9:48 f m
Nej
Andreas // augusti 14, 2008 vid 10:12 f m
Jag kan dock erkänna att jag i verkliga livet då och då skrattar med ett ljud som låter ungefär “hehe”. Så din tes håller inte fullt ut Henrik.
“Det är förbjudet att skriva ut “Hehe” i meningar. Varför? Jo, det är så pass enkelt. Man skrattar inte så.”
Uppenbarligen skrattar man då visst så, eller hur?
Henka // augusti 14, 2008 vid 10:31 f m
Hahahaha! Jag njuter när du inte har något att komma med. Det var så tunt, Barås. Du skrattar aldrig så. Du vill göra det, men gör det inte. Hur känns det?
Andreas // augusti 14, 2008 vid 10:38 f m
Jag njuter när du återigen bevisar hur lite du vet. Jag skrattar så. Ibland.
IBLAND skrattar jag även “hähä”.
IBLAND till och med “hihi” ( fast något moddat, ungefär som Jack Nichsolsons “jokern” i första batmanfilmen ), oftast när jag vill kväva ett skratt.
Uteslut aldrig möjligheter, det begränsar dina val och din intelligens.
20initiativet // augusti 14, 2008 vid 10:58 f m
Fast det gör du ju inte alls. Jag vet det. ALLA vet det. Man skrattar inte så. Okej, jag kanske måste förklara för dig lillgubben. Om man gör sig till med ett skratt så är det inte naturligt. Man skrattar alltså inte “hehe” eller “hihi”. Och ge fan i att komma in på Jokern och Batman. Den suger, jag kommer aldrig att se den filmen. Heath Ledger är inget för mig.
-Henka
Andreas // augusti 14, 2008 vid 11:34 f m
Jag behöver inte försvara mig mer. Jag har redan vunnit, eftersom du har sjunkit till icke-existerande argument.
Att argumentera mot vad JAG gör eller tycker om gör att du förlorar. Det är ju som att du säger “Nej Andreas, du tycker inte om tonfisk”. Det vet väl jag bäst själv.
Bara för att ditt skratt låter på ett sätt, behöver inte betyda att alla andras låter likadant.
20initiativet // augusti 14, 2008 vid 11:42 f m
Nu hurrar vi för Andreas Barås tycker jag. Han ska nu för resten av sitt liv skratta konstigare än alla andra människor i världen. Va härligt! Jag ska njuta varje gång du gör bort dig och skrattar normalt. Vilken press du fick på dig nu.
-Henka
Andreas // augusti 14, 2008 vid 11:56 f m
Först och främst ska vi definiera vad ett skratt är för något.
“SKRATT” enl. Svenska Akademiens ordlista:
“om person: ge uttryck åt att ngt (i sht ngt oväntat l. ngt i situationen inadekvat) uppfattas ss. komiskt l. humoristiskt l. ge uttryck åt glädje l. munterhet (äv. åt annan, i sht plötsligt uppträdande, känsla, t. ex. hån l. förakt l. skadeglädje l. medlidande, l. ss. härmning följa ngns l. ngras exempel) gm att sammandraga vissa muskler (skrattmusklerna) i ansiktet (särsk. kring munnen) o. (urspr. bl. o. numera vanl.) öppna munnen o. utstöta en serie korta utandningar (oftast uppfattade ss. ljudföljder, var o. en bestående av ett h-ljud o. ett följande vokalljud, t. ex. “ha” l. “hi” l. “ho”), ofta äv. i samband med uppträdnnde av en viss glans i ögonen; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se särsk. l), särsk. i fråga om tankemässig upplevelse av sådan känsla l. i fråga om uttryckande av sådan känsla enbart gm ansiktets l. ögonens glans l. utstrålning; ”
Några exempel på när de olika sätten att skratta förekommer:
*När chefen drar ett dåligt skämt, som jag skrattar falskt åt, av rena rövslickarskäl, låter skrattet ofta tillgjort och fånigt: “Hehe”
*När jag dragit ett uppenbart sexistiskt skämt och således ska göra omgivningen uppmärksam på att jag också förstår hur opassande skämtet var, skrattar jag: “Hähä”
*När en av mina arbetskollegor ( vilken jag inte tänker nämna vid namn, men Henrik har sett på bild och själv titulerat “Seriefigur” ) säger något urbota dumt på ett möte, och jag vill skratta tyst för mig själv, eller för min närmaste bordsgranne, blir ljudet ofta: “hihi”.
*När jag uppenbart inte håller med i en diskussion, och vill göra motparten medveten om det orimliga i vad denne just sagt, utstöter jag ett ljud som låter ungefär: “T-hh” som går att jämföra med “tihi”.
Således(!) Henrik, har jag alltså motbevisat din tes om att människor inte låter så som du beskrivit.
-Andreas, kunskap är makt
20initiativet // augusti 14, 2008 vid 12:14 e m
Andreas Barås – mästaren av att “googla”. Roligt att du tror att du besitter kunskap när du måste “slå upp” all info när du känner dig hotad. (ja, jag viker mig av skratt nu. Jag skrattar haha!”
En sak till bara. Den dagen jag hör någon (helt seriöst) skratta med ett solklart “hihi” så ska jag krypa till Uppsala och be dig om ursäkt. Jag lovar. Men jag känner mig lugn. Risken för det är obefintlig.
-Henrik “behöver inte yttra sig mer i den här frågan” Nordberg
Andreas // augusti 14, 2008 vid 12:20 e m
Ville bara göra dig uppmärksam på ordet egentliga betydelse, inte på något sätt säga att jag kunde formuleringen utantill.
Kan DU svenska akademiens ordlista utantill? Förmodligen inte, men jag kan åtminstone adressen dit.
Diskussionen handlade för övrigt om huruvida man skrattade “seriöst” eller inte. Det handlade enkomt om skratt som sådant.
Skratt kan vara hjärtligt, ex “Hahahah”
Hånfullt, “hehehe”
Retsamt, ex “hihi”
Solkart eller inte, “seriöst” eller inte, de existerar.
Ergo; jag har inte fel i denna fråga.
20initiativet // augusti 14, 2008 vid 12:52 e m
Klart det finns psykfall som skrattar lite hur som helst. Dem räknas inte.
Inlägget handlade om att personer skriver ut de olika skratten utan att tänka efter vad de vill förmedla med skratten.
Håll käften nu bara. Låt det gå! Vi fattar din poäng. Det blir säkert bra, det där.
-Henka
Andreas // augusti 14, 2008 vid 1:07 e m
Nej Henka du skrev klart och tydligt:
“Det är förbjudet att skriva ut “Hehe” i meningar. Varför? Jo, det är så pass enkelt. Man skrattar inte så.”
MAN skrattar inte så. Du skrev MAN. Du menade i allmän mening som jag förstod det. Som att inga människor någonstans skrattar “hehe”. Men eftersom vi konstaterat ( eller snarare DU ) att det finns “psykfall” som skrattar på annorlunda sätt än “haha”, så kan vi gå vidare.
Ett skratt är ju uttryck för en känsla, må det vara hån, glädje eller annat. Inte alltid är detta uttryck kontrollerat efter “alla regler”. och det kan slinka ur ljud som kanske enligt dig “inte finns”.
Skrattets natur är ju att vara okontrollerat och fritt, vilket ger utrymme för att låta precis hur som helst.
Personliga åsikter om vad som låter bra eller inte, hör inte hemma i den här debatten, utan endast fakta.
DÄREMOT, håller jag med om det du skrev om “hehe” i skriftspråk. I motsats mot det verkliga skrattet är detta en relativt kontrollerad handling, att skriva alltså. Således kan man inte försvara sig med skrattets natur. Men det är dock en personlig åsikt, och jag har absolut inget att säga emot dig om där.
att hela diskussionen överhuvudtaget kom till var att du, kanske omedvetet, förde in två olika debatter i ditt inlägg. Dels huruvida det är ok att SKRIVA “hehe”, och huruvida NÅGON skrattar på det viset i verkligheten.
Olyckligt blev det i alla fall. Men det är bra att vi rett ut det. Jag möter dig på halva vägen.
20initiativet // augusti 14, 2008 vid 1:13 e m
Det var en jävla massa text det där. Får se om jag orkar läsa allt sen kanske. Nu gör vi så här. Du fortsätter att jobba, och jag ska laga lite mat och sen sticka till jobbet.
Men du…bara för att du ska fatta en gång för alla nu då. INGEN skrattar exakt “hehe”. Det brukar vara lite andra vokaler med också. PUNKTEN som sätts här.
-Henka
Andreas // augusti 14, 2008 vid 1:15 e m
TACK Henrik! Du förstår vad jag menar. Då ger vi oss och tackar för en god vandring längs kunskapens stig.
20initiativet // augusti 14, 2008 vid 1:19 e m
Tack själv. Det var lärorikt.
-Henka
mia // augusti 14, 2008 vid 6:18 e m
ironiskt: hehe
oskyldigt: hihi
om man faktiskt tycker det är kul: haha
det var min syn i detta ämne.
Henka // augusti 14, 2008 vid 9:54 e m
Helt rätt, Mia. Jag är fullt medveten om att man med olika skratt förmedlar olika känslor. Just i text alltså. Men muntligt så skrattar vi alla ungefär lika. Med en “haha” variant.